Mycket här hänt detta år. Varit lite här och lite där. Här är hemma och där är hos mamma. Lite jobbigt att vara hos mamma med min lilla pojk som jag snart tror har ADHD eller liknande. (jo, på riktigt!) Han är inte stilla i mer än 2 sekunder! Om han nu inte sitter framör datorn. Eller ska sova, då brukar han ligga i sin säng och leka med sina miljarder leksaker han ska ha med sig. Såg ett program om barn med ADHD och sånt och det lät precis som Elias. Enda skillnaden var att dom var äldre, min unge är ju inte så gammal än, men man vet ju aldrig, nåt fel kan det ju faktiskt vara.

Just nu känns det bara som att det är mitt fel att han är som han är, åt jag nåt dåligt när jag var på smällen? Har jag varit en så dålig mamma så att han har blivit såhär? Jonnes fel kan det ju inte vara, han har ju jobbat medans jag har varit hemma med lillen. Men vad kan ha gått fel? Gör jag helt fel när det gäller uppfostran? Känns som att folk tror det när dom ser honom, han är ju gaaanska vild och galen av sig. Undra vad dom tror när man springer efter honom ute och trycker ner honom i vagnen. Dom måste ju tro att jag är värsta barnmisshandlaren som hatar min unge. Sen att dom inte såg dom där miljoner gångerna som han sprang ifrån mig och ut på gatan.. Han är en jäkel på att springa den där ungen. -Äh, låt honom springa lite, kanske man man tycka.. Men det GÅR inte med denna unge! Han stannar verkligen inte utan fortsätter ut på gatan, in i andras hus, gömmer sig eller bara.. Ja, inte vet jag. Kanske får gå en hantera-sitt-barn-kurs istället för en sykurs.

Nu ska jag iaf sova och tänka på vad som kan ha gått snett. Eller är bara vissa barn såhär? Förlåt alla människor som jag hälsar på, jag vet att han är jobbig, men han är min egen lilla älskade unge! Skulle aldrig vilja ändra på honom ändå, då skulle han ju aldrig vara den där lilla Elias som jag har älskat sen första gången jag såg honom. Min lilla krullunge.

Sov gott!